I århundraden har litteratur, musik och bildkonst varit utgångspunkt för filosofiska och estetiska diskussioner. Detta gäller emellertid inte dansen, åtminstone inte i samma utsträckning, trots att människan sedan tidernas begynnelse dansat i lika hög grad som hon berättat, musicerat och skapat uttrycksfulla bilder. Det gäller all slags dans, även om det finns en hierarkisk värdeskala inom dansens område på samma sätt som inom andra kulturella områden. Balett har t.ex. högre status än folkdans, pardans eller break-dance, även om de kan ha samma höga professionella nivå.

I boken Dansföreställningar skriver Cecilia Olsson: ”En mera avgörande orsak till det begränsade utrymmet som dansen fått i filosofiska och estetiska skrifter och diskussioner, är att dansen inte åtnjutit tillräckligt med prestige för att bli en kulturell angelägenhet. Eftersom dansens ansågs intresselös och irrationell, hade de filosofer som haft och fortfarande har stort inflytande över konstbetraktandet, ingen anledning att uppmärksamma danskonsten.”

Cecilia Olsson pekar exempelvis på hur 1800-talsfilosofen Hegel i sin estetik visserligen omtalar dansen, men genast underströk att dans inte kan vara någon prioriterad konstart. Han ansåg att inga så kallade civiliserade samhällen har gett uttryck för sin kultur genom dansen – det är bara vildar som dansar.

Estetik och dans
Dansens estetik blir föremål för diskussion först på 1980-talet. Samtidigt börjar forskare utanför dansvetenskapen att dra filosofiska slutsatser inom dansens område. Cecilia Ohlsson nämner bl.a. Walter Sorells ”Dance in its time", som är ett exempel på ett vidgat forskningsperspektiv vad gäller dansen. Här studeras scendansens historiska utveckling i förhållande till andra konstarter och den samhälleliga utvecklingen.

Den hittills mest namnkunniga är dock den kanadensiske filosofen Francis Sparshott. Han studerar grundligt och metodiskt förhållandet mellan filosofi, estetik och dans i två av sina böcker: Det huvudskäl Sparshott anger till dansens låga status är att den inte har blivit föremål för samma systematisering och klassificering som de andra konstarterna. Omvänt tar han också upp hinder för forskningen om dansen, till exempel att alla människor på jorden inte är överens om vad som gör dans till dans eftersom ordet dans definieras utifrån vad en kultur eller subkultur anser vara ”dans”. Alla samhällen har inte ens ett ord för ”dans”.

Den folkliga dansen
Vad gäller forskning om folkliga danser så var intresset för folklore stort i slutet av 1800-talet och man kan förmoda att den tidens forskare visste att dans vid folkliga festivaler och högtider vid skörd och sådd alltid har varit en viktig angelägenhet för människor i alla kulturer. Ändå nämndes dansen i skrifter och avhandlingar endast i förbigående.

LeeEllen Friedland (i The encyclopedia of Religion, vol. 5) föreslår att orsaken till det vetenskapliga ointresset var att man anade att den folkliga dansen var en kvarleva från gamla religiösa hedniska riter. Detta skulle ha varit intressant för forskare om det hade gällt allt annat inom folklore, men när det gällde dansen kan det ha bidragit till ”some intellectual discomfort”, inte minst på grund av den bild av ursprungsbefolkningars dans som missionärer och andra bidrog med.

Den typen av dans var inget för bildade européer. Dansen under 1800-talet var socialt skiktad och eliten var noga med att skilja sitt dansande från vad den menade burdusa dansande bland vanligt folk.

I Sverige kan den kristna väckelsens uppfattning om att dans var synd också ha spelat en roll. Uppfattningen blev en fråga om etik och moral från att från början hört samman med alkoholens negativa verkningar i samband med dans. När den kanadensiske filosofen Francis Sparshott diskuterar puritanismens roll för dansen i England menar han att relationen där var mer tvetydig. Ordet puritanism hör samman med vissa delar av protestantismen och hänvisar till stränga seder och ett avståndstagande av världsliga nöjen. När Cromwells puritaner kom till makten i England 1640 förhindrades emellertid inte förekomsten av dans av moraliska skäl. Tvärtom fick den engelska country-dansen ett stort uppsving och det dansades som aldrig förr.

Cromwells puritaner brydde sig inte om den lantliga dansen även om de menade att det var Gud som människor skulle ägna all tid åt. De associerade ordet dans med den hovdans med mycket hög status som hade hört samman med den kung och den regim som de ogillat och som de hade kastat över ända. Detta exempel illustrerar för övrigt att människor som talar generellt om dans i regel har någon särskild typ av dans eller ett sätt dansa i sitt huvud. Dans som andligt uttrycksmedel och som terapi kan förkastas eftersom den som gör omdömet kanske tänker på klassisk balett, eller på discodans i neonglittriga lokaler och med öronbedövande musik.

Så småningom började emellertid också den folkliga dansen att betraktas med ett visst allvar i västerlandet och efter det har man även börjat kartlägga och analysera den. Idag finns det också en del litteratur att tillgå, även om det är fortfarande så att forskningen om den folkliga dansen är minimal om man jämför den med andra kulturella aktiviteter. Jag vill varmt rekommendera Eva Helen Ulvros bok Dansens och tidens virvlar.

Föränring på gång?
Men det tycks fortfarande vara som historikern Mc Neill säger, att man inte forskat mycket på vad som händer när människor dansar tillsammans och vad det betytt för språket, tänkandet och uppkomsten av nya samhällen. Kanske är det emellertid på gång att förändras, eftersom vi börjar förändra vår syn på relationen kropp och själ. Inom psykologin och läkarvetenskapen finns till exempel idag en antydan till forskning om dansens betydelse för människans välmående och känsla av mening. Ett viktigt bidrag till forskningen av idag är Eva Bojner-Horwitz avhandling om dans som smärtlindring.

Maria Rönn

 

Litteratur

Bojner-Horwitz, Eva. 2004. Dance/Movement Therapy in Fibromyalgia Patiens: Aspects and Consequences of Verbal, Visual and Hormonal Analysesas. Avhandling Uppsala Universitet

Friedland, LeeEllen. I The encyclopedia of Religion, vol. 5. [Mer info kommer snart]

Olsson, Cecilia. 1993. Dansföreställningar. Dansestetiska problem i historisk belysning och speglade i två dansverk. Lund: Bokbox förlag

Sorell, Walter. 1980. Dance in its time. Garden City N,Y, Anchor P,

Sparshott, Francis. 1988. Off the ground. First steps to a Philosophical Consideration of dance. Princeton. Princton University Press

Sparshott, Francis. 1995. Measured pace. Toward a Philosophical Understanding of the Arts of Dance. Toronto: university of Toronto Press

Ulvros, Eva Helen. 2004. Dansens och tidens virvlar – om dans och lek i Sveriges historia. Historiska media